Skärmen
Varför böjd?
Det finns faktiskt flera anledningar till detta. Det ska tydligen vara mer hållbart med ett kurvat chassi, och tillsammans med den reptåliga baksidan så ska telefonen klara den vardagliga användningen bättre än någon annan telefon. Kurvningen gör också att telefonen ligger otroligt bra både i handen och i fickan, och även mot ansiktet vid telefonsamtal. Den ger även en fantastisk upplevelse vid filmtittande, nästan lite som en 3D-effekt.
Skärmen är som bekant av typen Poled, en helt ny skärmteknologi som möjliggör kurvningen. Den lägre upplösningen på 720p (720x1280 pixlar) gör såklart att skärpan inte blir riktigt lika bra som på G2, men ifall man inte håller telefonen väldigt nära ögonen så är det inget man tänker på.
En annan sak som jag dock tänker på, är att det känns som att det ligger något sorts filter över digitizern. Det ser lite ut som att man skulle lagt ett papper ovanpå skärmen, som därmed skapar en slags ”pappers-effekt”. Ifall detta är ett medvetet val eller ett resultat av Poled-teknologin är svårt att svara på. Vid höga ljusstyrkor är det inget man tänker på, utan det är främst när ljusstyrkan sänks på kvällen som man märker av det. Efter den senaste mjukvaruuppdateringen försvagades dock denna pappers-effekt något, så det verkar ändå som att det är mjukvarurelaterat.
Nu när jag har använt G Flex ett tag, så känns det helt plötsligt jättekonstigt att under en kortare stund använda min G2 igen. Jag har blivit van vid kurvningen och ser det nu som något naturligt, därför känns det konstigt när jag går tillbaka till en ”vanlig” telefon med rak skärm. Kommer det i framtiden vara standard för telefonerna att vara böjda? Inte omöjligt, med tanke på att krökta TV-apparater även de är på ingång. Hur som helst så är G Flex en fantastisk pionjärenhet inom flera områden. Det blir spännande att se vad som komma skall.
/ A
Mjukvaran
G Flex kör i nuläget Android 4.2.2 Jelly Bean, men kommer mest troligt att uppdateras till 4.4 KitKat inom några månader.
I och med Optimus G, som släpptes hösten 2012 (Februari 2013 i Norden), introducerade LG till sitt egna mjukvarugränssnitt en mängd smarta funktioner som inte finns i den rena versionen av Android.
Funktionen KnockOn är lite utav en pionjärfunktion för LG's mobiler. Den gör att man kan trycka två gånger på skärmen för att tända den, vilket känns helt oumbärligt nu när man vant sig vid den.
Med QTheater kommer man, genom att svepa med två fingrar åt olika håll på låsskärmen, direkt in i ett läge där man kommer åt alla videoklipp; antingen sina egna eller Youtube.
Dual Window delar upp skärmen i två delar, och låter användaren köra olika program i de båda fönstren.
QuickRemote gör mobilen till en fjärrkontroll, och låter användaren styra alla apparater i rummet som stödjer IR.
Funktionen Skjut undan låter användaren spara program som körs för tillfället, genom att med tre fingrar dra åt vänster. Dessa appar kan sedan enkelt nås från ett meddelande i notifikationslisten.
QuickMemo låter dig på ett enkelt och smart sätt skriva anteckningar direkt i skärmen. Man håller bara ned volym upp & ner-knapparna samtidigt för att komma in i QuickMemo-läget. Det går också att dra ner rullgardinsmenyn, och sedan välja QuickMemo. Väl inne i QuickMemo-skärmen kan du välja färg och storlek på pennan, och därefter skriva anteckningar direkt i skärmen. Sedan är det bara att spara bilden, och du har den därefter direkt i galleriet. En vanlig screengrab tas i G Flex genom att hålla ner volym ner och strömknappen samtidigt.
En enligt mig nästan ännu mer användbar möjlighet som QuickMemo för med sig, är att man i exempelvis ett långt textinlägg kan välja en överstrykningspenna och därmed markera text som man anser extra viktig.
Funktionen QSlide låter användaren lägga ett fönster direkt ovanpå ett annat, och dessutom justera transparensen på det överliggande fönstret. Om du exempelvis kollar på en video, och samtidigt vill skriva ett sms till någon, så kan du enkelt trycka på QSlide-ikonen (i det här fallet fyra pilar som pekar åt varsitt håll), sänka transparensen på videon, och därefter gå in i smsappen för att skriva ditt sms.
Det går även utmärkt att kombinera QSlide och QuickMemo. Om du exempelvis pratar i telefon med någon som läser upp ett telefonnummer för dig, kan du anteckna det med hjälp av QuickMemo, trycka på QSlide-ikonen uppe längst ut i vänstra hörnet, och därefter öppna kontakter för att lägga till telefonnumret.
I statusfältet kan man direkt välja något av de program som stödjer QSlide. Listan har dubblats sedan Optimus G; programmen som stöds nu är Videos, Webbläsare, Samtal, SMS, Kalender, E-post, Anteckningar, Filhanterare, Miniräknare och Voice Mate. Något jag fortfarande saknar lite grann, är att kunna lägga till fler program att använda med QSlide. Det är till exempel många som använder en separat browser istället för standardwebbläsaren, men det är då bara standardwebbläsaren som stödjer QSlide. En annan sak är att det inte går att att interagera med det överliggande fönstret om inte transparensen är avstängd; ska man använda miniräknaren eller pausa en uppspelande video så måste man alltså först ställa upp opaciteten helt.
Live Zooming låter användaren zooma in direkt på en video som spelas upp. Om du exempelvis är student, som jag, och kollar på en video från en föreläsning, kan du zooma in direkt i videon för att enklare se vad som står på tavlan. Detta är ett oerhört användbart tillskott som jag personligen haft nytta av många gånger. Ikonen längst nere till höger visar därtill var du bildmässigt befinner dig.
En annan smart extrafunktion som LG implementerat i sitt gränssnitt är Icon Customizer, som gör att man kan byta ut bilderna på ikonerna. Genom att trycka och hålla in ikonen kommer det fram en liten penselikon högst upp; trycker man på den kommer det fram en meny där man kan välja att ange en annan bild till den valda ikonen. Det går också bra att välja bilder från galleriet eller att ta en ny bild direkt med kameran. Det går även att utvidga vissa utvalda appar, så att ikonen ändras till en liten widget istället.
För fler smarta mjukvarufunktioner i LG UX, klicka här.
/ A
Kameratest
För mig och många andra som fotograferar väldigt mycket så är helt klart kameran en av de mer viktiga aspekterna vid köp av en ny telefon, då det är inte alltid man har med sig system- eller digitalkameran.
Jag har varit ute och fotat lite med G Flex, G2 samt Nexus 5, och tänkte dela med mig av resultaten. Jag har försökt ta fotona på samma sätt för de tre telefonerna. Fotona är även tagna med samma kamerainställningar; det vill säga automatiskt fokus och kameraläget ”Normal” (förutom en bild med ”HDR”-läge). Bilderna är tagna i maxupplösning, det vill säga 13Mp för G Flex och G2, och 8Mp för Nexus 5. G2 har även optisk bildstabilisering.
Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.
Den första slutsatsen som kan dras är att alla tre telefonerna helt klart har kompetenta kameror. Det är intressant att se skillnaden i nyanser på bilderna. G Flex drar lite åt det blåa hållet, medan G2 tenderar att gå lite mer åt grönt. Nexus 5 har en tendens att göra vissa bilder lite för mörka. Överlag tycker jag G2 ger aningen bättre skärpa än de andra två. Vilken kamera man gillar mest beror dock i mångt och mycket på vilken färgbild man personligen föredrar.
Jag har även filmat tre korta videoklipp för att testa respektive telefons videokamera:
Nu är det faktiskt ombytta roller som gäller; Nexus 5 ger helt klart den bästa bildåtergivningen vid videofilmning. Kollar man på himmelen så är Nexus 5 den enda telefonen där man ser molnen klart och tydligt. G2 lider litegrann av att kameran tappar fokus då och då, och den optiska bildstabilisatorn behöver gå in och hitta fokus på nytt. Kollar man på vägen så ser man samma nyanstendens som vid stillbilder; G2 drar lite åt grönt medan G Flex går mer åt blått.
Vilken kamera tycker du går vinnande ur striden?
/ A
Benchmarktest
Telefoners hårdvara utvecklas i rask takt, och varje år släpps nya processorer som ska klara av att sköta saker snabbare och bättre, samt driva mer och mer grafiktunga spel. Många bryr sig egentligen inte om vad det för processor eller grafikdel i en telefon, de kanske ofta är ute efter just en bra kamera eller ett hållbart batteri. För andra har dock alla delar av hårdvaran en stor betydelse, och man vill ha det senaste och snabbaste på marknaden.
I det här testet har jag ställt G Flex, G2 och Nexus 5 mot varandra i fem olika benchmarkprogram, för att få en liten hint om hur de olika telefonerna presterar. Alla tre telefonerna har samma processormodell och grafikdel, nämligen Qualcomm Snapdragon 800 respektive Adreno 330. Det finns ju dock en annan fördel för G Flex, nämligen att den lägre upplösningen på 720p torde kunna ge högre bildfrekvenser än för de andra två telefonerna.
Värt att ha i åtanke är att testen inte speglar vardagligt användande. Benchmarkprogram brukar aldrig riktigt ge helt rättvisa resultat, utan de är mer tänkta som en fingervisning i hur bra telefonerna teoretiskt kan prestera när de pressas till max. Resultaten varierar även från gång till gång som programmen körs.
AnTuTu
Mycket riktigt så klarar G Flex av att ge ett högre resultat än G2, mest troligt på grund av den lägre upplösningen.
Quadrant
Här får G Flex och G2 samma poäng, medan Nexus 5 halkar efter rejält.
Vellamo
Liknande resultat här. Att Nexusen halkar efter så pass mycket är förvånande, då det är i stort sett samma hårdvara som i G2.
GFX Bench
Här landar de tre telefonerna på nästan exakt samma poäng.
Epic Citadel
Några få FPS högre för G Flex. Likartade resultat för G2 och Nexus 5.
Det bör återigen tilläggas att resultaten ska tas med en liten nypa salt.
För att summera så briljerar G Flex i prestandatesterna, och den visar att det trots allt finns några fördelar med en lägre upplösning - det är dock inga extrema skillnader i bildfrekvens det handlar om.
/ A
Hårdvaran
G Flex är en sprillans ny high end-telefon från LG, som bryter ny mark inom hela mobiltelefoniindustrin. Hela skärmen på G Flex är nämligen konkavt kurvad uppåt. Detta är möjligt tack vare den helt nya skärmteknologin POLED. Den ska, bland annat, ge en mycket behaglig upplevelse vid filmtittande. Den är dessutom böjlig och ska klara av att ha en tyngd på sig utan att knäckas. Förutom den helt nya skärmteknologin är även baksidan något att stoltsera med. Den är självläkande och ska därmed automatiskt reparera eventuella repor som råkar uppkomma.
Skärmen är på hela 6 tum, vilket placerar telefonen i den något luddiga ”phablet”-klassen” (blandning mellan en telefon och en tablet), vilket i regel definierar skärmstorlekar på mellan 5,1 och 6,9 tum. Vad gäller den övriga hårdvaran delar G Flex mycket med lillasyster G2. En snabb översikt:
OS: Android 4.2.2 Jelly Bean
Skärm: 6.0", HD POLED (720x1280) [245 PPI]
Processor: Qualcomm Snapdragon 800, 2.26GHz Quad-Core
Grafikdel: Adreno 330
RAM: 2GB
Kamera: 13MP, UHD (3840x2160) @ 30fps / FHD (1920x1080) @ 60 fps
Frontkamera: 2.1MP, 1080p @ 30fps
Lagring: 32GB
Batteri: 3500mAh
Datanät: 2G, 3G, 4G, LTE-Advanced
Mått: 81,6 x 160,5 x 7,9 mm
Vikt: 177 g
Det som skiljer G Flex från G2 mer än skärmteknologin och storleken, är att kameran tyvärr inte begåvats med optisk bildstabilisering, den lägre upplösningen 720p samt den högre batterikapaciteten på 3500 mAh. Att få in ett batteri på otroliga 3500 mAh i en telefon vars hela konstruktion är kurvad, är minst sagt imponerande. Den lägre upplösningen kombinerat med den större skärmen ger en markant lägre pixeltäthet (245 PPI mot 424), men ifall skärpan blir lidande eller ej återstår såklart att se. Klart är iallafall att den lägre upplösningen kombinerat med den höga batterikapaciteten har potential att ge G Flex en fenomenal batteritid. G Flex har, som G2, tyvärr ingen minneskortsläsare; men 32gb inbyggd lagring räcker iallafall betydligt längre än 16gb. Dock kan man inte låta bli att sakna en minneskortsplats, eller som ett annat alternativ att den inbyggda lagringen hade legat på 64gb. Den fyrkärniga Qualcomm Snapdragon 800-processorn med tillhörande grafikdelen Adreno 330 är två av de vassaste processorna och grafikprocessorerna på marknaden för tillfället, och detta tillsammans med den lägre upplösningen på skärmen bådar gott för de som är sugna på att spela grafiktunga spel med hög bildfrekvens.
På framsidan finner vi den 6,0” stora POLED-skärmen av HD-upplösning, det vill säga 720x1280 pixlar. Ovanför skärmen hittar vi längst till vänster frontkameran. Den är på 2,1MP och kan filma i 1080p. Till höger om den sitter ljussensorn, närhetssensorn och LED-notifikationslampan, och i mitten samtalshögtalaren. Under skärmen finns endast en LG-logga.
Telefonen är endast 7,9 mm tjock; en hel centimeter tunnare än G2. Den reptåliga baksidan är mindre hal att hålla i och ser lite ut som borstad metall (även fast det är plast). Huvudkameran kan ta bilder upp till 13mp, och framkameran 2,1mp. En nyhet för G Flex är att huvudkameran nu kan filma video i skyhög 4K-upplösning (dvs 3840x2160 pixlar) i 30 fps. Bredvid kameralinsen, mitt emot LED-blixten, sitter IR-sändaren (på ovansidan för G2). Knapparna sitter, precis som på G2, under kameran på baksidan, istället för den mer traditionella placeringen på sidorna. Själv har jag blivit så van vid den här placeringen att jag numera inte kan tänka mig att införskaffa en ny telefon som inte har denna knapplacering, så jag är oerhört glad att LG väljer att fortsätta på samma linje. Funktionen KnockOn, som även den finns på G Flex (som innebär att man kan trycka två gånger på skärmen för att tända och låsa den) är en fantastisk funktion som numera känns helt självklar för mig.
Baksidan har rundade kanter, vilket tillsammans med telefonens krökning samt den tunna tjockleken gör att man får ett otroligt skönt grepp. Den ligger kort sagt riktigt bra i handen. Den känns även mindre hal att hålla i än G2 samt känns något mindre plastig tack vare den metalliknande självläkande baksidan. Något jag först blev lite besviken över var att LG valt att flytta tillbaka högtalaren till baksidan, istället för som på G2 bredvid hörlursjacket på nedersidan. Dock gör inte högtalarens placering att ljudet dämpas när telefonen läggs ner på ett bord, som på så många andra telefoner. Högtalaren sitter nämligen så pass långt ner på baksidan, att den tack vare telefonens krökning aldrig är i kontakt med bordet. Detta är även fallet med kameralinsen, som sitter så pass högt upp att den inte heller är i kontakt med bordet, vilket minskar risken för repor på linsen.
På undersidan hittar vi till höger hörlursjacket och i mitten microusb-utgången, som även är en SlimPort-utgång för att kunna koppla telefonen mot exempelvis en tv. Här finns även samtalsmikrofonen. Personligen applåderar jag även att hörlursuttaget precis som på G2 sitter på nedersidan, istället för ovansidan som verkar vara den något mer vanliga placeringen.
På ovansidan sitter en sekundär mikrofon för reducering av bakgrundsljud vid ljudupptagning.
På den vänstra sidan hittar vi luckan för microSIM-kort.
Detta var en liten genomgång av hårdvaran. Stay tuned!
/ A
G Flex - uppackning
Förpackningen är subtilt mattsvart, med texten ”LG G Flex” ingraverat i silver på ovansidan. En rolig detalj är att LG valt att ge förpackningens lock samma kurvning som telefonen har.
På undersidan finns information om både hårdvaran och mjukvaran inprintat.
Lyfter vi på locket möts vi direkt av vad vi väntat på. G Flex stoltserar med ett skärmskydd där paradnumren visas. Under telefonen finner vi resten av innehållet; en instruktionsbok, en usb-kabel, en nätadapter, en öppnare för simkortsluckan samt hörlurarna QuadBeat 2 (samma som till G2).
Stay tuned!
/ A